{ min dag }

Ni som tittar förbi ibland och lämnar söta meddelande inne på familjeliv -tack! Jag har försummat bloggen och inte tagit tag i jobbiga tankar. Utan försökt att leva i nuet en längre tid nu. I veckan som gick fick vi brev 2 från Karolinska där de meddelar att det snart är vår kötid och att de har ändrat om lite och förkortat köerna till den statliga ivf-behandligen genom att ta hjälp av alla de störta klinikerna i Stockholm samt även Carl von Linne i Uppsala.

Som par kan man ej välja klinik utav valet görs åt en, och vi är nu strålande glada, men också betänksamma och iallfall jag är lite rädd. Känner ett behov att börja träna, äta sund, sova ordentligt och verkligen bli stark både kroppsligt och själsligt tills det är dags för vår nästa ivf.

Men idag fyller jag år, det är lördag och igår kom min brorson upp från Polen med frun & deras tvillingbebisar, senare ikväll kommer våra bästa vänner och vi ska fira mig med lite god mat, vin och en bit citronmarängpaj. Can´t wait, trevlig helg! Kram J

Jamie Oliver har fått sin efterlängtad son

Koken Jamie Oliver och frun Jools har en tradition att ge barnen sina barn ovanliga namn, och fram tills nu har deras döttrar fått blomstrande namn, Poppy Honey 8år Daisy Boo 7år, Petal Blossom Rainbow 1,5år gamla och nu nyfödda Buddy Bear Maurice Oliver född 15 september 2010.

Jag läser på Britiska Mail´s hemsida Jamies tankar kring det att han äntligen har fått sin efterlängtade son;

" It’s wonderful. I didn’t think I had it in me"

och "I never thought for a moment I would have a boy. All you can ever
dream of is having a healthy child and that’s the best thing in the world".

"In a way it would have been easier to have had a girl.
We’re not prepared for a boy – there’s no blue
(alltså inga blåa babykläder) in the house."

Medan frun Jools erkänner skrattande att det var hon som valde sonens namn, Buddy Bear Maurice, för att "I thought it was sweet". Awh tycker att det är jättekul att de har fått sin son eftersom paret tidigare har sagt att om de inte får en pojke denna gång funderar de på att adoptera en son, så congrats!
foto: themail

remissen till Huddingesjukhus

Idag fick vi hem svaret från Huddinge Sjukhus ang remissen till vårdkön. Jag har väntat på denna sedan slutet av maj så jag kan väl lugnt konstatera att de statliga sjukhuset inte direkt har något som stavas "snabb service" men det visst vi ju redan?!

Jag har hursomhelst överlycklig för i brevet bekräftas det ijuförsig att vårdkön idag är på ca. 1år (hm inget att vara lycklig över) men samtidigt framgår där att man som kvinna ska ej ha fyllt 40år, lycka jag kanske hinner ändå - om min 2:a ivf på SH inte lyckats dvs. Vilket jag verkligen hoppas att den ska.
Tänkt att ett brev betyder så mycket?

nya tankar, tyvärr bara negativa

Denna helg har jag umgåtts med familjen och träffat en del av de allra senaste familjemedlemmarna. Måste erkänna att det är underbart att se dessa barn, men det gör också ont. Otroligt ont att se alla Mammorna gå omkring med sina små knyten och mata, byta och pussa på sina barn.

Ont att sitta och bara se på utan att ha ett eget barn, ont att få de tjatiga frågorna.
Droppen som fick mig nästa att avbryta ett födelsedagsfirande och åka hem denna helg var att umgås intensivt med en barnfamilj som har 1 son på 3år och nu väntar ytterligare ett barn. Det var definitivt inte en bra idé att hänga med denna familj en hel helg tillsammans med övriga familjemedlemmar. Med så mycket fokus på denna 3åring och alla samtal kring bebisen i magen, dopet alla namn som familjen funderar på, alla 1000 detaljer som paret funderar kring. Ahhh...efter denna helg känner jag mig som världen mest värdelösa människa.

Mitt självförtroende fick nog sig en liten törn, jag mår otroligt dåligt och inser att jag definitivt måste ta mig samman, fortsätta att kämpa på. Och framförallt sluta fokusera på alla andras barn och framgång och mitt egna misslyckande. Det är så värt det - i slutändan kommer jag kanske kunna bli Mamma. Men vägen dit mina vänner - är hård.

från myt till vetenskap - så får du en dotter

Läste om artikeln i Sofies Mode (nr.19), om Victoria & David Beckham som efter sin 3 söner, Cruz, Brooklyn och Romeo nu längtar efter en liten flicka. I artikeln läser jag b la om gamla husknep som att lägga en slev med ett rosa band under sängen till att maken ska hålla sin pung varm (brukar det inte vara tvärtom annars ? ) och bära trånga varma kalsonger.





Vetenskapen har kommit längre sedan dess och nu fokuserar blivande mammor på

-Kosten - där det finns olika kostråd som skulle sägas kunna påverka barnets kön. Kalciumrik kost som mjölk och mejeriprodukter samt vegetarisk mat sägs kunna öka chanserna för en flicka. Detta eftersom en sur omgivning sägs vara fördelaktig för flickspermierna. Därför äter också många kvinnor blåbär och grapefrukt under och inför.

- Shettle metoden - Enligt doktor Landrum Shettles teori är denna metod fungerande till 75% säkerhet, även om den ej är vetenskapligt bevisad. Teorin är iallafall att flickspermien är tåligare och långsammare än pojkspermien, så för att få en flicka ska man ska sex redan ett par dagar före ägglossningen för då dör pojkspermierna medan flickspermien överlever och når ägget.
Hm personligen tycker att detta låter lite för bra för att vara sant....men ja all metoder är väl värda att testa om man längtar efter en liten dotter.

- Ericsson metoden - spermiesortering har funnits sedan 70-talet och innebär att man häller spermierna i en trögflytande vätska som då automatisk börjar simma nedåt i behållaren. De snabbsimmande pojkspermierna separeras från de långsamma flickspermierna . Spermierna insemineras och metoden sägs vara säker till 80-75%. Alltså inte så mycket bättre än den naturliga metoden 50-50. Denna metod använd idag i USA, Storbritannien och Pakistan ( helt otroligt Pakistan ligger så i framkant, detta är lite förvånande för mig).

- Microsort- en av de allra senaste metoderna för att sortera fram flickspermier som innehåller mer genetiskt material jämfört med pojkspermier och är därför större än killarna. Genom att färga spermierna med en självlysande färgämne kan microsortutrustningen skilja mellan flick och pojkspermierna. De rätta spermierna insemineras och tillförlitligheten är enligt de kliniker som använder metoden ca. 90 % för flickor och 75% för pojkar, denna metod är så ny att den ännu bara finns i USA.

-PGD - Preimplantatorisk genetisk diagnostik, med denna metod befruktas ägget utanför kroppen i ett labb (precis som vid vanlig IVF) och därefter undersöks embryona där bara de med önskat kön väljs ut för insemination. Metoden är i princip 100% säker och finns faktiskt tillgänglig i Sverige. Men godkänns bara där paret har en risk för genetiska sjukdomar. I USA däremot är denna metod helt tillåten även av social skäl men är väldigt dyr. Jag undrar lite vad "väldigt dyr" innebär i kronor, en IVF är ju redan en kostsam behandling i sig. I artikeln är även b la min läkare Clease Gottlieb från Sophiahemmet intervjuad

"Det finns en allmän inställning i det svenska samhället emot att kunna välja kön. Jag tycker att vår lagstiftning är bra, det ska inte gå att välja bort levande embryon bara för att de har fel kön." Han säger också att han inte tror att lagen kommer att ändras i Sverige framöver; -"Nej, det är inget som diskuteras i Sverige idag".

Claes fortsätter med att ge sin syn PGD metoden; - "Jag tycker personligen att dessa metoder inte är särskilt effektiva eller säkra och bör därför ej användas".






Personligen kan jag känna att när man redan har kommit så långt i sitt liv att man är redo att genomgå en IVF för att man är barnlös och inte kan få barn den naturliga vägen, så har jag faktiskt en förståelse för att man ev skulle vilja familjeplanera. Tror faktiskt inte att detta skulle kunna bli en negativ effekt liknande den i Kina med oönskade flickor eftersom metoden dels är dyr och unik och jag tror inte heller att antalet par som väljer denna metod är övervägande stor heller.

Jag hoppas personligen att Victoria & David lyckats med sin få sin efterlängtade dotter, vad är väl mer underbart än när folk längtar efter ett till barn. Vad tycker du om familjeplanering, skulle du och din man välja kön på ert embryo om ni kunde göra detta vid er IVF?

kram J
foto:people.com

6 - en magisk siffra

Min doktor berättade att det skulle dröja en stund innan jag skulle bli sugen på att ha sex igen och oj oj vad rätt hur hon hade. Utan att berätta några detaljer kan jag väl avslöja att det kommer naturlig efter ett tag. Och det känns härligt igen att vara "back in business". Dessutom skulle det inte vara någon nackdel om vi "råkade" blir gravida den naturliga vägen, chansen är kanske lite men helt möjligt är det väl aldrig.

Iallafall så åkte min man till Sydafrika och fotbolls VM 2010 i lördags, så fredags räknade jag dagar och insåg att jag har ägglossning precis just nu. Perfekt tillfälle att utnyttja innan han åker.

sommarlov

Just nu försöker jag att inte tänka alls på något som har med barn eller ivf att göra - jag har tagit en semester som även min man delar med mig. Det känns lite märkligt men också rätt skönt, jag fortsätter att följa min tråd på familjeliv och håller tummarna för all flickor som just nu går igenom sin äggplock och ruvning.

I dagarna har vi på min mans sidan fått ytterligare en tillökning, min mans plast-syster (makens far är omgift) har fått sitt barn nr.2, en son som ska heta Valter.

På midsommar ska vi åka ner till vårt otroligt vackra fadderbarn Olivia nere i Skåne, jag håller just nu som bäst på att planerar hennes presenter till 1års dagen. Hon är ju så go´det lilla hjärtat ♥.

tvillingpar

Idag kl. 10:24 föddes två perfekta tvillingar med kejsarsnitt in till vår familj- en flicka på 1490g och en stor pojke på 2550g. De lyckliga föräldrarna är min favoritbrorson och hans fina fru. Behöver jag ens berätta att jag känner mig ungefär lika platt som en pannkaka idag?

Hatar dess otroligt obehagliga känslor som envisas med att visa sig så fort det handlar om barn. Åhh varför varför gör mitt undermedvetna så här mot mig, det känns inte bra, får skuldkänslor och mår dåligt nu IGEN. Ush, snälla låt mig inte fastna här.

För att bli glad och känna lycka för deras skull, ska jag direkt sätta mig och hitta den finaste presenterna som jag i egenskap av gammalfaster kan ge. Ska åka och hälsa på familjen i augusti och då ska det firas med champagne, ballonger, presenter och massor med varma kramar. För finns det något ljuvligare än en ny liten mini familjemedlem?

hitta tillbaka till glädjen

Nu har jag haft en mellanblödning sedan i fredags föregg vecka. Känner dag för dag nu hur alla hormoner som jag har varit på sedan April börjar lämna kroppen. Min mage och min ben är inte längre så svullna och huvudvärkarna och "gravidhjärnan" med vimsigheten och förvirringen börjar försvinna. Jag är nästa mig själv igen, fast lite mindre glad.

Har också upptäckt att det numera är väldigt jobbigt att titta på gravida kvinnor, jag vänder bort blicken direkt också om jag ser en mamma med litet barn. Blir upprörd på mig själv när jag dessutom kommer på mig själv med att vara avundsjuk och tänka negativa tankar.

Ush, det här är så olikt mig, jag är normal rätt glad och försöker alltid tänka -happy thoughts-. Hoppas att jag snart hittar tillbaka till mig själv.

helgen som gick

var väl kanske inte mina bästa dagar detta år, känns som att 2010 inte kommer att bli ett år jag kommer att se tillbaka på med glittrande ögon och ett leende direkt.

Året började med att jag i dec 2009 (ijufsig är det förra året men det var då eländet började) bröt fotleden och slet av mig hälsenan. *aj*. Ett tag hängde en hälseneoperation över mig, men sedan lät min ortoped kirurg Fredrik Fröjd (hahha han var en riktigt Fröjd den mannen) min hälsena självläka med hjälp av en ortros -plaststövel istället för traditionellt gips - tänk Dart Vaders skor, typ.

Jag haltar fortfarande och kan ej ha högklackat *morr* *morr* men snart så dansar jag fram i mina high heels. HA.

Morsdag i Söndag gjorde ont i hjärtat, jag hade redan kunnat vara kvalificerad för titeln tänker jag. Näst år, nästa maj då är jag förhoppningsvis kalla mig för Mamma. Åh det måste vara är det finaste ordet på jorden.

dag efter

Efter en natt av nästan ingen sömn vaknar jag upp till en grå lördag, idag ska beskedet på mitt blodprov komma. Inte för att det finns något hopp kvar, men vi ska med Barnmorskan Cecilia bestämma när vi vill börja med vårt IFV försök 2.

Vi tog beslutet redan när vi fick provsvaret i går morse, min underbara tålmodige man konstaterade lungt - vi gör snart ett nytt försök, älskling. Du är bäst jag älskar dig så mycket.

Cecilia ringer kl. 9.40 hon undrar om jag blöder ännu, jag svarar att jag inte blöder alls. Det kommer du att göra nu när du har slutat med vaggisarna blir svaret. Jag ska ha en mellanblödning nu, samt minst 1 egen mens innan Sh stänger innan sommaren, annars måste jag bums höra av mig. Jag lovar att ringa om kroppen inte samarbetar, och meddelar också att vi planerar att göra IVF nr. 2 med spraystart tidigast i augusti/september. Cecilia planerar in oss i kalendern och önskar oss en trevlig sommar.

Jag känner mig så tom när jag lägger på luren.

ruvdag 10 - testar negativt

Vaknar kl. 5.15 helt kallsvettig, staplar ut på toaletten och kissar i en emaljmugg, kiss ner i lite genomskinligt provrör + 3 droppar på ett gravtest. Testen visar envist för början ett litet förhatligt streck. Jag stirrar på den vita platta stickan i 5min med mobilen i handen. Läser instruktionerna flera gånger om och om igen, "testen läses efter 3 min, men inom 10 min. Efter 3 min men inom 10 min. "

10 min kommer och går, strecket vägrar att få en kompis utan sitter där ensam, rött och tydlig och stirrar tillbaka på mig. Jag går tillbaka till sovrummet till min sovande man och pussar honom på kinden

- älskling, tyvärr vi har inga barn kvar i magen längre tror jag. Min man vaknar med ett ryck och stirrar ner på den vita plastbiten som denna morgon har ödelagt flera månader av planering, tankar och drömmar.

Nu ska jag gå till jobbet, sitta där och ser och fungera normalt. Det är inte lätt kan jag lova, jag spelar oberörd och men drar mig lite undan mina kollegor. Kl. 10 åker jag till Östermalm för att träffa min man och vidare till Sophiahemmet. Får lämna in mitt morgonurin till receptionen, där en glad sköterska frågar: Hur mår du? Kul att se dig, har det gått bra? Har du kissat på stickan? Vad är resultatet. Jag ler bara lite matt och svarar att det är inte så bra med oss och att stickan visar negativt. Hon klappar min hand och ber oss gå bort till doktor Åsas rum.

Både jag och min man har en del funderingar inför vad som kunde gå fel och vad vi kunde ha gjort annorlunda? Jag undrar om man vet varför mina 3 övriga emb inte klarade sig. Dessutom är lite besviken på att SH bara erbjuder IVF behandlingar i paket om 1 behandling per gång. Inte nog med att mina emb. inte överlevde och jag måste börja om, vi måste dessutom om vi väljer att satsa på IVF försök 2 åter betala för bara 1 enda försök hos SH.

Vi vill ju vara kvar här på Sophiahemmet - vi bestämmer med Åsa att hon ska skicka en remis till Huddinge och ställa oss i den allmänna vårdkön för ivf. Min ursprungliga gynekolog valde att ta bort oss ur denna vårdkö när vi fick remissen till Sophiahemmet, något som Åsa tycker var ett mycket konstigt beslut från hans sida. Suck.

Hon berättar också att kön tar ca. 1år, ännu mer suck, med tanke på att vi stod i kön från maj 2009 hade det kanske varit vår tur att få hjälp nu snart hos Huddinge. Vad kan man göra åt det nu - ingenting. Vi tar det gemensamma beslutet att vi ska försöka göra ytterligare en IVF till hösten 2010. Men först tar vi semester under hela sommaren.

ruvdag 9

När jag kissar på morgonen färgas pappret svagt aprikosfärgat, jag blir direkt förtvivlad. Sitter och stirrar på pappret som ett psykfal i säkert 3minuter. Med bara 1 dag kvar tills gravtest vill jag inte börja blöda idag.

Orkar jag verkligen gå och jobba idag undrar maken, men jag åker till jobbet. Vågar inte gå och kissa fast jag är otroligt kissnödig. Måste samla mig, jag går ut till en konferensrum, sms min bästa väninna och ber en stilla bön för att den ev blödningen har slutat. Sen går jag och kissar, bindan är vit inget blod syns, men när jag torkar mig - färgas pappret svagt rosa. Suck.

ruvdag 8

Så trött på morgonen att jag knappt kommer upp ur sängen, i natt hade jag otroligt ont i magen. Det är tur att min kör mig till jobbet idag för annars hade jag behövt sjukanmäla mig.

Smärtan blir värre på eftermiddagen på jobbet och jag gör alla rörelse i slow-motion. När jag glömmer bort att röra mig försiktigt och långsamt - talar äggstockarna om att detta inte är ok och jag får kraftigare smärta i magen. Väl hemma efter jobbet är jag så trött att jag nästan somnar i tv-soffan redan 20:00, jag går och lägger mig tidigt och sover oroligt.

ruvdag 7

Idag mår jag bra förutom att jag har huvudvärk igen, fram åker Alvedon brus. Arebetsdagen tar fort slut och vi åker och storhandlar. Jag äter numera lax, avokado och stora mängder frukt varje dag, så förrådet måste fyllas på.

Jag är väldigt trött på kvällen och tror faktiskt att jag inte kommer att orkar inte med några efter jobbet aktiviteter de närmaste dagar. Dessutom har nedräkningen till grav.testen på allvar börjat, det är nu 3 dagar kvar tills vi vet om vi har lyckats.

ruvdag 6

Torsdag och jag jobbar min första dag sedan återförande ET, i fredag förra veckan. Det går bra att jobba, även om jag inte riktigt gillar känslan av att ta vaggisar på jobbet, försöker jag intala mig att det alltid är värst första dagen. Jag väljer att ta vaggisarna när jag har lunch och sitter still, så att mina emb. får äta i fred och att så mycket av den feta vaggisern stannar kvar och inte bara rinner ut.

När min man hämtar mig, berättar jag att allt har gått bra men att jag faktiskt är mer trött idag än när jag var hemma hela dagarna. Det är ju helt naturligt och även om jag faktiskt har tur och har ett rätt lugnt arbete så är jag faktiskt just denna dag, galet trött.

Väl hemma, äter, duschar och somnar.

ruvdag 5 - halvtid

Bestämmer mig på morgonen att detta är min sista dagen sjukskriven, imorgon tänker jag prova arbeta hela dagen. Känner jag att det blir för mycket att jag inte orkar - har jag lovat både mig själv och min man att jag ska ta en taxi och åka hem direkt från kontoret. Som extra vilobonus til mig själva, sover jag extra länge idag. Ser på film hela förmidagen, sen tvättar håret, gör manikyr och pedikyr, rakar katus benen och äter lunch. Sen läser läser jag en bok i solen tills min man kommer hem och det är dags för middag.

Läser på något av alla de många olika forumen på familjeliv att fler kvinnor beskriver att mollvärken är helt normal, att äggstockarna behöver återhämta sig från själva äggplockningsdagen och att värken ev också kan bero på att livmodern håller på att förbereda sig för livet som förhoppningsvis gror där inne.

Jag talar till mina två emb varje dag, berättar för dom att om de är duktiga och stannar snällt kvar som så lovar vi att visa dom hela världen och ge om all vår kärlek, men först om nio månader. Inte tidigare.

ruvdag 4 - tisdag

Idag är det dag 4, samma rutin som igår, jag sitter i solen. Pratar med flickorna på familjeliv och sänder fler meddelanden till min nya vän M som är bara ligger 1vecka efter mig i sin behandling. Om vi blir gravida från denna behandling skulle vi kunna bli lattemammor tillsammans, det skulle i såna fall bara vara ca. 5 dagar mellan våra barn.

Magen är fortfarande svullen, mollvärk har bestämt sig för att nätterna är det bästa tillfället att ställa till med en lite uppvisning. Så på nätterna ligger jag och har ont mer än dagtid, drömmer också massa konstiga och otäcka drömmar - alla handlar om samma sak - att jag blöder. Röda ilskna forsar av rött blod ringer ner för mina ben och livet som ska gro inne i mig rinner ut och bort från mig. Två gånger vaknar jag och gråter, bägge gångerna staplar jag upp mitt i majnatten för att till min stora lättnat konstatera att trosskyddet bara är fläckat av nattens vaggis.

ruvdag 3

Det är måndag och jag är sjukskriven från jobbet, vill av hela mitt hjärta ge mina emb. bästa möjliga förutsättningar och start här i livet. Har också både läst och hört från mina nya "vänner" som är i samma situation som jag på familjeliv att vila rekommenderas för att emb ska kunna fästa ordenligt.

Jag är så pass nojig så jag ställer in både min tandläkare, sjukgymnastik för min avslitna hälsena och fotledsfraktur som inträffade dec. 09. Har bestämt mig för att vila hela dagen, går runt lite ut i min trädgård och sitter långa stunder i solen. Huden blir brun och jag blir pigg. Klappar magen och talar till mina två emb. att de ska vara snälla och lugna och fortsätta växa. Jag vill och hoppas så mycket att lever fortfarande.

ruvdag 2

Idag fyller min mor jämt antal år, vi ska fira kl. 13.00 med närmaste familjerna. Min mans föräldrar kommer, samt min mor, bror mer fru som jag dagen till ära har flugit in från utlandet.

Jag har fortfarande mollvärk i magen, min västra äggstock gör lite mer ont än den högra (morr för den elakingen). Dessutom har jag jordens huvudvärk, blir räddad av min mans Mamma som tar med Alvedon brus. Får ju inte förgifta mina emb med starka smärtstillande. Skriver ner på inköpslistan, - handla Alvedon brustabletter.

Upptäcker också idag att vaggisarna är väldigt feta och jag märker snabbt att vanliga trosskydd absolut inte räcker till. Fettet tränger rakt igenom och ut på andra sidan. Trosorna byts 3-4 gg per dag, lyckats också fläcka ner ett par helt nya ljusgrå jeans. Dränker fläcken med diskmedel och tvättar jeansen två gånger innan fläckarna försvinner helt. Suck.

ruvdag 1

Det är lördag, magen är svullen och jag har mollvärk. Tar vaggisar ( Progesteron vagitorier) 3 gånger om dagen. En dag som denna är jag så tacksam för att vi har städhjälp, i torsdag kom min polska städtant och förvandlar vårt stora hus till gnistrande rent.

Sitter ute på vår veranda i solen stora delar av dagen, ljuset ska var bra för de två små emb som nu har flyttat in i "ettan". På kvällen kommer mina släktingar från utlandet över på grillmiddag. Jag rör nästan inte en fena, min man samt min bror får fixa det mesta kring middagen. Har valt sedan tidigare att inte berätta något för min mor. Hon är lite äldre och sjuklig, tror att dessa nerver kring sitt ev framtida barnbarn är onödiga.


Dessvärre innebär det också att jag därmed inte kan vända mig till henne för stöd, uppmuntran och tröst. Men jag har ju min man som jag delar allt med i vått och torrt, han är min klippa.

återföringsdagen - ET

Hemma igen efter återförandet, två toppemb sätts tillbaka, men tyvärr var det inga av de övriga 3 som klarar sig till frysen. Ett embryo dog, de andra två delade sig för snabbt och var därmed inte lämpliga att behålla.

Min snälla doktor Åsa tröstar och kramar om mig, och säger att detta ska fungera fint för dig. Hon berättar att det är sällan de ser så här perfekta två ägg som jag har fått fram. Hon lugnar mig med att jag har jobbat jättefint och minaa emb är jättefina. Hon avslutar med - tänk att du f om nu ska leva som en gravid flicka, tänk på vad du äter och ha inget samlag nu innan gravtesten den 28/5.
Om två veckor vet vi om vi får något emb. har stannar kvar och fortsatt och dela sig. Jag ber min första men absolut inte sista bön. - snälla gud, hjälp mig att få ett barn, bara ett litet. Snälla.

vilodagen

kl. 8 på morgonen efter ringer labbet tillbaka till mig, de har återfört alla äggen med grodorna och de har fått växa till sig under natten. Jag undrar ang. min mans grodkvalité och får beskedet att denna gång var kvalitén mycket bra, de är snabba simmare då den så viktiga första dropparna finns med i provröret - superfödan gör grodorna pigga och glada.

Får meddelande att vi har en återför tid på fredagen kl. 13:30 och att jag då får äta och dricka vad jag vill men att jag inte ska kissa efter kl. 12.00

Torsdagen ska bli min vilodag och jag gör absolut ingenting denna dag, lagar lite mat men i övrigt sover jag, tittar på film och känner efter hur magen mår. Jag är pigg har bara lite molande värk i hela magen med lite mer fokus på den vänstra sidan.
foto: www.swedishinteriordesign.co.uk

äggutagesdagen

Dagen ÄD är här, min man ger mig sitt bidrag (i form av ett provrör med fyllt med grodor) som jag stoppar i bh:n. Min älskling som har varit med mig till SH till varje besök oavsett hur litet prov. Ska just denna stora dag åka på sin farmors begravning. Visst är det intressant vilka dagar livet tar, en familjemedlem går ur tiden och vi ska snart göra återförandet av två emb. för att få barn.


Min man skjutsar in mig och stannar kvar en stund medan labbet kontrollerar kvaliten på grodorna. Vi får svaret att grodorna mår fint och är tillräckligt många till antalet. Vi pussas och nu måste min man rusa till tåget som ska ta honom ner till skåne och begravningen.


Jag blir kvar ensam på SH, får för första gången i mitt liv bedövning intravenöst och får ta på mig en blå rock och långa vita pippilångstrump strumpor hela vägen upp på låret. Bli tillsagd att jag måste kissa min blåsa helt tom. Det är inga problem, jag är så nervös så jag är kissnödig hela tiden.

Går på rätt ostadiga ben in i operationssalen där jag får lugnade, lägger mig ner och får ett stolpiller samt vaginal lokalbehandling. Min duktiga läkare Åsa, tömmer mina ägg från höger äggstock snabbt. Jag hör hur sköterskan från labbet ropar varje gång ett litet ägg sugs iväg till henne. Hon räknar högt 1, 2, 3, ägg finns här nu.

Den vänstra trilskas och vägrar släppa ifrån sig sina ägg. Både min läkare och sjuksköterska som nu har kommit in till op.rummet klämmer på min mage för att få till vinkeln på den vänstra äggledaren och kunna plocka dessa ägg. Ett litet ägg ligger längst upp och det blåvägrar att komma ut, min doktor undrar om jag orkar lite mer och om hon får ta i om det är så att jag känner att jag vill ha ut detta ägg också. Jag vill ha ut mitt sista ägg också, känner att jag med bara min 5st äggisar inte får missa en ända chans till att kunna bli gravid.



Succé - vi får ut det sista ägget och jag jublar inombords, blöder lite efter behandlingen och får nättrosor (very sexy - NOT) får åka rullstol till en jättefint bäddad brits, får faktiskt det finast platsen i uppvakningsrummet. Ligger och dåsar lite i solen vid ett av de jättestora fönsterna, har fina gardiner, en gammal fin stol där en sköterska kommer in med plastlådan med alla min kläder och skor. Jag får vila mig en stund och blir sedan utlovad frukost. Jag är ju sedan kl.24 dagen innan på fastande, och har bara druckit grönt te denna morgon kl. 5.

Vilar en stund till, reser mig försiktigt från sängen, magen gör ont och jag känner mig lite snurrig i huvudet men är helt lugn och glad. Jag går på toaletten, kissar, tvätta mig och tar en binda till mina nättrosor. Går tillbaka till min brist och härliga duntäcke för ytterligare en stund vila. Passar på att sms min min man och bästa väninna att allt gick bra och jag mår fint och är på strålande humör.

Sköterskan kommer tillbaka och frågar om jag vill ha min frukost, får två stora skink-ostmackor, Liptoo citron té och Bragokex allt serverat på riktigt snygg vitt porslin. Jag äter och njuter riktigt av mina goda frukost. Samtidigt kommer en ny patient in på salen, jag ser inget men jag hör hur kvinna gråter tyst i sin hörna av rummet. Undrar om det är all spänning inför behandlingen som släpper för henne nu och att hon är lycklig eller om kvinnan har ont.

Jag äter min frukost sittanden, känner att min blödning börjar avta och att jag blir piggare efter frukosten, teet och kexen. Jag ligger kvar en lite stund till, sedan går jag upp går på toaletten och tvättar mig igen, byter kläder och bäddar min säng.

Ringer taxi och åker hem till mitt hus, ensam. Jag har klarat hela denna jobbigast delen av behandlingen helt själv utan någon vid min sida att hålla i handen eller tröstas av. Jag är stark det vet jag sedan tidigare, men detta är kanske första gången jag förstår hur stark jag egentligen är.

ultraljud 2 & kvällssprutan

Vi får en ny tid för ultraljud 2, undersökningen visar att att mina 5 äggisar växer otroligt snabbt nu och att 3st är på ca. 18mm medan två st är på hela 20mm. Både denna gg och föregående gång hade Åsa svårt att se mina äggisar i vänster äggledare. Denna äggledare har tidigare varit lite olydig under tonåren hade jag ofta ont i den utan någon anledning. Ingen gynekolog har någonsin kunna hitta något fel på den. Bara när jag har varit hos homeopater och Kinesiska doktorer (gick ett tag hos Doktor Wang) har alltid kunna se att denna är på något sätt har nedsatt funktion.


Efter lite klämmande får doktorn i allafall räkna och mäta mina äggisar ifred, vi får beskedet att nu är det dags för mig att ta sista vanliga sprutan. Nästa dag ska vi endast ta kvällssprutan och sluta spraya. Känns märkligt, spännande, skrämmande och roligt väldigt roligt att vi nu har kommit så här långt i vår behandling.

sprutor & nässpray

Blodproven visar att det är dags för sprutorna som jag nu tar varje kväll, lämnar också blodprov vid två tillfällen för att kontrollera hur alla hormoner mår. Jag får också beskedet att jag inte har vilat ordentligt och att jag måste försöka ta det mer lugnt och vila Som det är idag ligger jag lite "efter" jag är uttröttad och ordinera vila för att öka min chanser att snabbare kommer fram i behandlingen.

Nu behöver jag istället börja öka min dos i sprutorna som jag tar varje kväll. Suck mitt första bakslag i behandlingen är här.

kaffe on my mind

Jag är en typisk kaffelatte tjej, dricker minst 1-2 per dag, handlar för första gången i mitt liv koffeinfritt kaffe. Det blir en burk Nescafé Lyx koffeinfritt, i ärlighetens namn smaker den samma lika som en vanlig kopp kaffe, men utan den är "pick me right up" effekten. Hursomhelst helst ska jag f om nu dricka bara koffeinfritt kaffe både hemma och på jobbet och överallt på stan.

sprayvecka 2

Vecka 2, är första veckan jag mår riktigt dåligt, får massiva huvudvärkar som snabbt går över i blixtrande migränattacker. När jag mår som värst ligger jag med kall kompress på huvudet blixt stilla fredag - onsdag veckan efter. Jag har fått noga instruktioner om att jag inte får ta några andra smärtstillande än Alvedon - men på onsdag morgon efter att krupit på golvet till toaletten. Tar jag beslutet att jag måste ta ett starka migrän medicin, jag är helt rödögd, vit som ett lakan och helt vimsig i huvudet. Jag har haft en massiv migrän i 6dagar vid det här laget.

Hela mitt huvud känns svullet och jag ringa min mans fars nya fru som arbetar med friskvård. Jag beskriver alla min symtom, hon frågar - Baddar du huvudet med kallt eller varmt vatten. KALLT blir mitt svar, hon berättar då att min hjärna är otroligt svullen och att jag absolut måste ringa SH + försöka ta ett migränmedicin.

Det är inte hälsosamt att låta kroppen gå igenom så många dagar av hög smärta. På SH lugnar dom mig (ja nu var det min tur att vara vimsig och ledsen kvinna) och berättar att det är helt ok att jag har tagit en Eze migräntablett och nu har blivit av med huvudvärken. De undrar också om jag redan dagen efter kan komma in på ett blodprov. Barnmorskar tror att jag kanske redan är tillräckligt ner-reglerad för att kunna börja ta sprutorna.

vi påbörjar behandlingen

Vi börjar vår behandling med att jag får börja spraya nässpray idag, som nedreglerar min hypofys.

"status". Det fungerar jättebra för mig, jag får sprayen i munnen varje gång jag sprayar näsan men i övrigt känner jag ingenting min 1a sprayvecka.

ultraljud 1

Vi får besked att vi ska komma på ultraljud för att få se hur våra äggisar mår och växer till sig. Äggen är 5st till antalet, vilket enligt doktor Åsa Rylander är fullt tillräckligt för att få fram ett - två riktigt bra topp embryon. Åsa ger oss det glädjande beskedet att vi tackvare min ålder (hm äntligen duger åldern till något bra, hmrf ...mutter mutter.) själv får välja om jag vill återföra 1 eller 2 ägg.

Jag tittar på min man och vi bara ler mot varandra, vi har redan talat om detta beslut och bestämt oss för att vi vill sätta tillbaka 2 emb. Får vi tvillingar blir vi överlyckliga, målet är att bli gravida och få åtminstondet ett barn, men vi tar självklart chansen med två emb. Läkaren bekräftar att hon tycker att vi passar prefekt som par som ska återsätta två emb. Hon avsluta besöket med att säga -

Nu ska ni bli med barn!

Vi går hem och det känns lite som att vi svävar på ett litet moln.

till Sophiahemmet

Vi åker till Sophiahemmet (SH) och träffar vår doktor som har fått alla provsvar och ger oss det glädjande beskedet att vi är ett perfekt par för att försöka få hjälp av IVF för att bli gravida. Vi får också samtidigt lite information om hur processen är samt vilka chanser vi har med tanke på ålder, mullighet och andra avgörande faktorer.

Redan vid detta första möte känner vi oss väl omhändertagna av läkarna och barnmorskorna. Vi trivs dessutom i Sophiahemmets fina gamla lokaler som inte alls känns som ett sjukhus. Det är högt i tak, med stora ljusa fönsterpartier, fina träpaneler i ljus grått, stora vita lampor, parkettgolv och stengolv genomgående i hela SH. Dessutom är alla som arbetar här utrustade med änglars tålamod, och tar proffsigt emot alla frågor, undringar och ledsna, glada och förvirrade kvinnor som både ringer och kommer förbi med sina funderingar.

Beslut

Nu hade vi fått alla svaren att vi var helt fullt friska med att pga min ålder och lite långsamma grodor, hade vi det lite svårare än ett genomsnittligt par att bli gravida. Men att vi absolut skulle kunna bli gravid på egen hand även om det skulle kunna ta lång tid.

Dessvärre är just kanske tiden det som är emot oss när vi nu är 38år gamla och barnlösa. Längtan efter barn är stor hos oss båda, så vårt beslut blev nu att genomgå en IVF hos Sophiahemmet i sthlm. Vi fick en remis utav vår gynekolog och fick information om att väntetiden var ca. 3 månader.

undersökningar

När man är 38år och för första gången ska bli gravid finns det självklart rätt många faktorer inkl. den rätt självklara - åldern som undersöks. För oss var det också precis för alla andra par, jag som gick igenom de flesta obekväma undersökningar.


Jag genomförde en vanligt läkarundersökning, och vidare hos min gynekolog gjordes en spolning av äggleddarn tillsammans med ultraljud. Blodprov fastställde om jag ev kunde ha hamnat i klimakteriet och om jag hade normal ägglossning.

Som tur var, visade sig alla mina värden vara helt normal, äggledarna var hela, inga cystor och passagen var öppen. Antalet ägg vid ägglossning var helt normalt för en kvinna i min ålder, det enda som doktorn förutom åldern kunde påvisa kunde ev vara det faktum att jag var mullig.


För min man var undersökningar mer fokuserade på spermiekvalitén, som vid de tre olika tester som vi har genomfört varierat väldigt mycket.

Vid test1 - var spermie antalet 2% mindre än vad som anses vara normal antal "grodor" (som jag kallar dom).

Vid test2 - som var mycket omfattande och också innebar att man räknade antalet mer noga samt gick in och även granskade grodornas kvalite, storlek och uthållighet. Dessa tester visade också att kvaliten var fin och jämn men att grodorna var lite trötta och inte riktigt orkade med att simma så länge som det kanske krävs för att de ska klara av att hitta och befrukta ett ägg.

drömmen om ett barn

Redan på vår hooneymoon i Toscana 2007 började vi på allvar jobba på att bli gravida. När vi under 2009 insåg att vi tros noga planering och många försök inte hade lyckats, var det dags att gå vidare. Så vi påbörja alla olika typer av läkarundersökningar som kunde ge oss svaret på denna gåta - varför fick vi inget hjärtebarn?