Min man skjutsar in mig och stannar kvar en stund medan labbet kontrollerar kvaliten på grodorna. Vi får svaret att grodorna mår fint och är tillräckligt många till antalet. Vi pussas och nu måste min man rusa till tåget som ska ta honom ner till skåne och begravningen.
Jag blir kvar ensam på SH, får för första gången i mitt liv bedövning intravenöst och får ta på mig en blå rock och långa vita pippilångstrump strumpor hela vägen upp på låret. Bli tillsagd att jag måste kissa min blåsa helt tom. Det är inga problem, jag är så nervös så jag är kissnödig hela tiden.
Går på rätt ostadiga ben in i operationssalen där jag får lugnade, lägger mig ner och får ett stolpiller samt vaginal lokalbehandling. Min duktiga läkare Åsa, tömmer mina ägg från höger äggstock snabbt. Jag hör hur sköterskan från labbet ropar varje gång ett litet ägg sugs iväg till henne. Hon räknar högt 1, 2, 3, ägg finns här nu.
Den vänstra trilskas och vägrar släppa ifrån sig sina ägg. Både min läkare och sjuksköterska som nu har kommit in till op.rummet klämmer på min mage för att få till vinkeln på den vänstra äggledaren och kunna plocka dessa ägg. Ett litet ägg ligger längst upp och det blåvägrar att komma ut, min doktor undrar om jag orkar lite mer och om hon får ta i om det är så att jag känner att jag vill ha ut detta ägg också. Jag vill ha ut mitt sista ägg också, känner att jag med bara min 5st äggisar inte får missa en ända chans till att kunna bli gravid.
Succé - vi får ut det sista ägget och jag jublar inombords, blöder lite efter behandlingen och får nättrosor (very sexy - NOT) får åka rullstol till en jättefint bäddad brits, får faktiskt det finast platsen i uppvakningsrummet. Ligger och dåsar lite i solen vid ett av de jättestora fönsterna, har fina gardiner, en gammal fin stol där en sköterska kommer in med plastlådan med alla min kläder och skor. Jag får vila mig en stund och blir sedan utlovad frukost. Jag är ju sedan kl.24 dagen innan på fastande, och har bara druckit grönt te denna morgon kl. 5.
Vilar en stund till, reser mig försiktigt från sängen, magen gör ont och jag känner mig lite snurrig i huvudet men är helt lugn och glad. Jag går på toaletten, kissar, tvätta mig och tar en binda till mina nättrosor. Går tillbaka till min brist och härliga duntäcke för ytterligare en stund vila. Passar på att sms min min man och bästa väninna att allt gick bra och jag mår fint och är på strålande humör.
Sköterskan kommer tillbaka och frågar om jag vill ha min frukost, får två stora skink-ostmackor, Liptoo citron té och Bragokex allt serverat på riktigt snygg vitt porslin. Jag äter och njuter riktigt av mina goda frukost. Samtidigt kommer en ny patient in på salen, jag ser inget men jag hör hur kvinna gråter tyst i sin hörna av rummet. Undrar om det är all spänning inför behandlingen som släpper för henne nu och att hon är lycklig eller om kvinnan har ont.
Jag äter min frukost sittanden, känner att min blödning börjar avta och att jag blir piggare efter frukosten, teet och kexen. Jag ligger kvar en lite stund till, sedan går jag upp går på toaletten och tvättar mig igen, byter kläder och bäddar min säng.
Ringer taxi och åker hem till mitt hus, ensam. Jag har klarat hela denna jobbigast delen av behandlingen helt själv utan någon vid min sida att hålla i handen eller tröstas av. Jag är stark det vet jag sedan tidigare, men detta är kanske första gången jag förstår hur stark jag egentligen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar