
Sitter ute på vår veranda i solen stora delar av dagen, ljuset ska var bra för de två små emb som nu har flyttat in i "ettan". På kvällen kommer mina släktingar från utlandet över på grillmiddag. Jag rör nästan inte en fena, min man samt min bror får fixa det mesta kring middagen. Har valt sedan tidigare att inte berätta något för min mor. Hon är lite äldre och sjuklig, tror att dessa nerver kring sitt ev framtida barnbarn är onödiga.
Dessvärre innebär det också att jag därmed inte kan vända mig till henne för stöd, uppmuntran och tröst. Men jag har ju min man som jag delar allt med i vått och torrt, han är min klippa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar