Denna helg har jag umgåtts med familjen och träffat en del av de allra senaste familjemedlemmarna. Måste erkänna att det är underbart att se dessa barn, men det gör också ont. Otroligt ont att se alla Mammorna gå omkring med sina små knyten och mata, byta och pussa på sina barn.
Ont att sitta och bara se på utan att ha ett eget barn, ont att få de tjatiga frågorna.
Droppen som fick mig nästa att avbryta ett födelsedagsfirande och åka hem denna helg var att umgås intensivt med en barnfamilj som har 1 son på 3år och nu väntar ytterligare ett barn. Det var definitivt inte en bra idé att hänga med denna familj en hel helg tillsammans med övriga familjemedlemmar. Med så mycket fokus på denna 3åring och alla samtal kring bebisen i magen, dopet alla namn som familjen funderar på, alla 1000 detaljer som paret funderar kring. Ahhh...efter denna helg känner jag mig som världen mest värdelösa människa.
Mitt självförtroende fick nog sig en liten törn, jag mår otroligt dåligt och inser att jag definitivt måste ta mig samman, fortsätta att kämpa på. Och framförallt sluta fokusera på alla andras barn och framgång och mitt egna misslyckande. Det är så värt det - i slutändan kommer jag kanske kunna bli Mamma. Men vägen dit mina vänner - är hård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar