var väl kanske inte mina bästa dagar detta år, känns som att 2010 inte kommer att bli ett år jag kommer att se tillbaka på med glittrande ögon och ett leende direkt.
Året började med att jag i dec 2009 (ijufsig är det förra året men det var då eländet började) bröt fotleden och slet av mig hälsenan. *aj*. Ett tag hängde en hälseneoperation över mig, men sedan lät min ortoped kirurg Fredrik Fröjd (hahha han var en riktigt Fröjd den mannen) min hälsena självläka med hjälp av en ortros -plaststövel istället för traditionellt gips - tänk Dart Vaders skor, typ.
Jag haltar fortfarande och kan ej ha högklackat *morr* *morr* men snart så dansar jag fram i mina high heels. HA.
Morsdag i Söndag gjorde ont i hjärtat, jag hade redan kunnat vara kvalificerad för titeln tänker jag. Näst år, nästa maj då är jag förhoppningsvis kalla mig för Mamma. Åh det måste vara är det finaste ordet på jorden.
måndag, maj 31, 2010
lördag, maj 29, 2010
dag efter
Efter en natt av nästan ingen sömn vaknar jag upp till en grå lördag, idag ska beskedet på mitt blodprov komma. Inte för att det finns något hopp kvar, men vi ska med Barnmorskan Cecilia bestämma när vi vill börja med vårt IFV försök 2.
Vi tog beslutet redan när vi fick provsvaret i går morse, min underbara tålmodige man konstaterade lungt - vi gör snart ett nytt försök, älskling. Du är bäst jag älskar dig så mycket.
Cecilia ringer kl. 9.40 hon undrar om jag blöder ännu, jag svarar att jag inte blöder alls. Det kommer du att göra nu när du har slutat med vaggisarna blir svaret. Jag ska ha en mellanblödning nu, samt minst 1 egen mens innan Sh stänger innan sommaren, annars måste jag bums höra av mig. Jag lovar att ringa om kroppen inte samarbetar, och meddelar också att vi planerar att göra IVF nr. 2 med spraystart tidigast i augusti/september. Cecilia planerar in oss i kalendern och önskar oss en trevlig sommar.
Jag känner mig så tom när jag lägger på luren.
Vi tog beslutet redan när vi fick provsvaret i går morse, min underbara tålmodige man konstaterade lungt - vi gör snart ett nytt försök, älskling. Du är bäst jag älskar dig så mycket.
Cecilia ringer kl. 9.40 hon undrar om jag blöder ännu, jag svarar att jag inte blöder alls. Det kommer du att göra nu när du har slutat med vaggisarna blir svaret. Jag ska ha en mellanblödning nu, samt minst 1 egen mens innan Sh stänger innan sommaren, annars måste jag bums höra av mig. Jag lovar att ringa om kroppen inte samarbetar, och meddelar också att vi planerar att göra IVF nr. 2 med spraystart tidigast i augusti/september. Cecilia planerar in oss i kalendern och önskar oss en trevlig sommar.
Jag känner mig så tom när jag lägger på luren.
fredag, maj 28, 2010
ruvdag 10 - testar negativt
Vaknar kl. 5.15 helt kallsvettig, staplar ut på toaletten och kissar i en emaljmugg, kiss ner i lite genomskinligt provrör + 3 droppar på ett gravtest. Testen visar envist för början ett litet förhatligt streck. Jag stirrar på den vita platta stickan i 5min med mobilen i handen. Läser instruktionerna flera gånger om och om igen, "testen läses efter 3 min, men inom 10 min. Efter 3 min men inom 10 min. "
10 min kommer och går, strecket vägrar att få en kompis utan sitter där ensam, rött och tydlig och stirrar tillbaka på mig. Jag går tillbaka till sovrummet till min sovande man och pussar honom på kinden
- älskling, tyvärr vi har inga barn kvar i magen längre tror jag. Min man vaknar med ett ryck och stirrar ner på den vita plastbiten som denna morgon har ödelagt flera månader av planering, tankar och drömmar.
- älskling, tyvärr vi har inga barn kvar i magen längre tror jag. Min man vaknar med ett ryck och stirrar ner på den vita plastbiten som denna morgon har ödelagt flera månader av planering, tankar och drömmar.
Nu ska jag gå till jobbet, sitta där och ser och fungera normalt. Det är inte lätt kan jag lova, jag spelar oberörd och men drar mig lite undan mina kollegor. Kl. 10 åker jag till Östermalm för att träffa min man och vidare till Sophiahemmet. Får lämna in mitt morgonurin till receptionen, där en glad sköterska frågar: Hur mår du? Kul att se dig, har det gått bra? Har du kissat på stickan? Vad är resultatet. Jag ler bara lite matt och svarar att det är inte så bra med oss och att stickan visar negativt. Hon klappar min hand och ber oss gå bort till doktor Åsas rum.
Både jag och min man har en del funderingar inför vad som kunde gå fel och vad vi kunde ha gjort annorlunda? Jag undrar om man vet varför mina 3 övriga emb inte klarade sig. Dessutom är lite besviken på att SH bara erbjuder IVF behandlingar i paket om 1 behandling per gång. Inte nog med att mina emb. inte överlevde och jag måste börja om, vi måste dessutom om vi väljer att satsa på IVF försök 2 åter betala för bara 1 enda försök hos SH.
Vi vill ju vara kvar här på Sophiahemmet - vi bestämmer med Åsa att hon ska skicka en remis till Huddinge och ställa oss i den allmänna vårdkön för ivf. Min ursprungliga gynekolog valde att ta bort oss ur denna vårdkö när vi fick remissen till Sophiahemmet, något som Åsa tycker var ett mycket konstigt beslut från hans sida. Suck.
Hon berättar också att kön tar ca. 1år, ännu mer suck, med tanke på att vi stod i kön från maj 2009 hade det kanske varit vår tur att få hjälp nu snart hos Huddinge. Vad kan man göra åt det nu - ingenting. Vi tar det gemensamma beslutet att vi ska försöka göra ytterligare en IVF till hösten 2010. Men först tar vi semester under hela sommaren.
Både jag och min man har en del funderingar inför vad som kunde gå fel och vad vi kunde ha gjort annorlunda? Jag undrar om man vet varför mina 3 övriga emb inte klarade sig. Dessutom är lite besviken på att SH bara erbjuder IVF behandlingar i paket om 1 behandling per gång. Inte nog med att mina emb. inte överlevde och jag måste börja om, vi måste dessutom om vi väljer att satsa på IVF försök 2 åter betala för bara 1 enda försök hos SH.
Vi vill ju vara kvar här på Sophiahemmet - vi bestämmer med Åsa att hon ska skicka en remis till Huddinge och ställa oss i den allmänna vårdkön för ivf. Min ursprungliga gynekolog valde att ta bort oss ur denna vårdkö när vi fick remissen till Sophiahemmet, något som Åsa tycker var ett mycket konstigt beslut från hans sida. Suck.
Hon berättar också att kön tar ca. 1år, ännu mer suck, med tanke på att vi stod i kön från maj 2009 hade det kanske varit vår tur att få hjälp nu snart hos Huddinge. Vad kan man göra åt det nu - ingenting. Vi tar det gemensamma beslutet att vi ska försöka göra ytterligare en IVF till hösten 2010. Men först tar vi semester under hela sommaren.
ruvdag 9
När jag kissar på morgonen färgas pappret svagt aprikosfärgat, jag blir direkt förtvivlad. Sitter och stirrar på pappret som ett psykfal i säkert 3minuter. Med bara 1 dag kvar tills gravtest vill jag inte börja blöda idag.
Orkar jag verkligen gå och jobba idag undrar maken, men jag åker till jobbet. Vågar inte gå och kissa fast jag är otroligt kissnödig. Måste samla mig, jag går ut till en konferensrum, sms min bästa väninna och ber en stilla bön för att den ev blödningen har slutat. Sen går jag och kissar, bindan är vit inget blod syns, men när jag torkar mig - färgas pappret svagt rosa. Suck.
Orkar jag verkligen gå och jobba idag undrar maken, men jag åker till jobbet. Vågar inte gå och kissa fast jag är otroligt kissnödig. Måste samla mig, jag går ut till en konferensrum, sms min bästa väninna och ber en stilla bön för att den ev blödningen har slutat. Sen går jag och kissar, bindan är vit inget blod syns, men när jag torkar mig - färgas pappret svagt rosa. Suck.
ruvdag 8
Så trött på morgonen att jag knappt kommer upp ur sängen, i natt hade jag otroligt ont i magen. Det är tur att min kör mig till jobbet idag för annars hade jag behövt sjukanmäla mig.
Smärtan blir värre på eftermiddagen på jobbet och jag gör alla rörelse i slow-motion. När jag glömmer bort att röra mig försiktigt och långsamt - talar äggstockarna om att detta inte är ok och jag får kraftigare smärta i magen. Väl hemma efter jobbet är jag så trött att jag nästan somnar i tv-soffan redan 20:00, jag går och lägger mig tidigt och sover oroligt.
Smärtan blir värre på eftermiddagen på jobbet och jag gör alla rörelse i slow-motion. När jag glömmer bort att röra mig försiktigt och långsamt - talar äggstockarna om att detta inte är ok och jag får kraftigare smärta i magen. Väl hemma efter jobbet är jag så trött att jag nästan somnar i tv-soffan redan 20:00, jag går och lägger mig tidigt och sover oroligt.
ruvdag 7
Idag mår jag bra förutom att jag har huvudvärk igen, fram åker Alvedon brus. Arebetsdagen tar fort slut och vi åker och storhandlar. Jag äter numera lax, avokado och stora mängder frukt varje dag, så förrådet måste fyllas på.
Jag är väldigt trött på kvällen och tror faktiskt att jag inte kommer att orkar inte med några efter jobbet aktiviteter de närmaste dagar. Dessutom har nedräkningen till grav.testen på allvar börjat, det är nu 3 dagar kvar tills vi vet om vi har lyckats.
Jag är väldigt trött på kvällen och tror faktiskt att jag inte kommer att orkar inte med några efter jobbet aktiviteter de närmaste dagar. Dessutom har nedräkningen till grav.testen på allvar börjat, det är nu 3 dagar kvar tills vi vet om vi har lyckats.
torsdag, maj 27, 2010
ruvdag 6
Torsdag och jag jobbar min första dag sedan återförande ET, i fredag förra veckan. Det går bra att jobba, även om jag inte riktigt gillar känslan av att ta vaggisar på jobbet, försöker jag intala mig att det alltid är värst första dagen. Jag väljer att ta vaggisarna när jag har lunch och sitter still, så att mina emb. får äta i fred och att så mycket av den feta vaggisern stannar kvar och inte bara rinner ut.
När min man hämtar mig, berättar jag att allt har gått bra men att jag faktiskt är mer trött idag än när jag var hemma hela dagarna. Det är ju helt naturligt och även om jag faktiskt har tur och har ett rätt lugnt arbete så är jag faktiskt just denna dag, galet trött.
Väl hemma, äter, duschar och somnar.
När min man hämtar mig, berättar jag att allt har gått bra men att jag faktiskt är mer trött idag än när jag var hemma hela dagarna. Det är ju helt naturligt och även om jag faktiskt har tur och har ett rätt lugnt arbete så är jag faktiskt just denna dag, galet trött.
Väl hemma, äter, duschar och somnar.
ruvdag 5 - halvtid
Bestämmer mig på morgonen att detta är min sista dagen sjukskriven, imorgon tänker jag prova arbeta hela dagen. Känner jag att det blir för mycket att jag inte orkar - har jag lovat både mig själv och min man att jag ska ta en taxi och åka hem direkt från kontoret. Som extra vilobonus til mig själva, sover jag extra länge idag. Ser på film hela förmidagen, sen tvättar håret, gör manikyr och pedikyr, rakar katus benen och äter lunch. Sen läser läser jag en bok i solen tills min man kommer hem och det är dags för middag.
Läser på något av alla de många olika forumen på familjeliv att fler kvinnor beskriver att mollvärken är helt normal, att äggstockarna behöver återhämta sig från själva äggplockningsdagen och att värken ev också kan bero på att livmodern håller på att förbereda sig för livet som förhoppningsvis gror där inne.
Läser på något av alla de många olika forumen på familjeliv att fler kvinnor beskriver att mollvärken är helt normal, att äggstockarna behöver återhämta sig från själva äggplockningsdagen och att värken ev också kan bero på att livmodern håller på att förbereda sig för livet som förhoppningsvis gror där inne.
Jag talar till mina två emb varje dag, berättar för dom att om de är duktiga och stannar snällt kvar som så lovar vi att visa dom hela världen och ge om all vår kärlek, men först om nio månader. Inte tidigare.
ruvdag 4 - tisdag
Idag är det dag 4, samma rutin som igår, jag sitter i solen. Pratar med flickorna på familjeliv och sänder fler meddelanden till min nya vän M som är bara ligger 1vecka efter mig i sin behandling. Om vi blir gravida från denna behandling skulle vi kunna bli lattemammor tillsammans, det skulle i såna fall bara vara ca. 5 dagar mellan våra barn.
Magen är fortfarande svullen, mollvärk har bestämt sig för att nätterna är det bästa tillfället att ställa till med en lite uppvisning. Så på nätterna ligger jag och har ont mer än dagtid, drömmer också massa konstiga och otäcka drömmar - alla handlar om samma sak - att jag blöder. Röda ilskna forsar av rött blod ringer ner för mina ben och livet som ska gro inne i mig rinner ut och bort från mig. Två gånger vaknar jag och gråter, bägge gångerna staplar jag upp mitt i majnatten för att till min stora lättnat konstatera att trosskyddet bara är fläckat av nattens vaggis.
ruvdag 3
Det är måndag och jag är sjukskriven från jobbet, vill av hela mitt hjärta ge mina emb. bästa möjliga förutsättningar och start här i livet. Har också både läst och hört från mina nya "vänner" som är i samma situation som jag på familjeliv att vila rekommenderas för att emb ska kunna fästa ordenligt.
ruvdag 2
Idag fyller min mor jämt antal år, vi ska fira kl. 13.00 med närmaste familjerna. Min mans föräldrar kommer, samt min mor, bror mer fru som jag dagen till ära har flugit in från utlandet.
Jag har fortfarande mollvärk i magen, min västra äggstock gör lite mer ont än den högra (morr för den elakingen). Dessutom har jag jordens huvudvärk, blir räddad av min mans Mamma som tar med Alvedon brus. Får ju inte förgifta mina emb med starka smärtstillande. Skriver ner på inköpslistan, - handla Alvedon brustabletter.
Upptäcker också idag att vaggisarna är väldigt feta och jag märker snabbt att vanliga trosskydd absolut inte räcker till. Fettet tränger rakt igenom och ut på andra sidan. Trosorna byts 3-4 gg per dag, lyckats också fläcka ner ett par helt nya ljusgrå jeans. Dränker fläcken med diskmedel och tvättar jeansen två gånger innan fläckarna försvinner helt. Suck.
lördag, maj 15, 2010
ruvdag 1
Det är lördag, magen är svullen och jag har mollvärk. Tar vaggisar ( Progesteron vagitorier) 3 gånger om dagen. En dag som denna är jag så tacksam för att vi har städhjälp, i torsdag kom min polska städtant och förvandlar vårt stora hus till gnistrande rent.
Sitter ute på vår veranda i solen stora delar av dagen, ljuset ska var bra för de två små emb som nu har flyttat in i "ettan". På kvällen kommer mina släktingar från utlandet över på grillmiddag. Jag rör nästan inte en fena, min man samt min bror får fixa det mesta kring middagen. Har valt sedan tidigare att inte berätta något för min mor. Hon är lite äldre och sjuklig, tror att dessa nerver kring sitt ev framtida barnbarn är onödiga.
Dessvärre innebär det också att jag därmed inte kan vända mig till henne för stöd, uppmuntran och tröst. Men jag har ju min man som jag delar allt med i vått och torrt, han är min klippa.
Sitter ute på vår veranda i solen stora delar av dagen, ljuset ska var bra för de två små emb som nu har flyttat in i "ettan". På kvällen kommer mina släktingar från utlandet över på grillmiddag. Jag rör nästan inte en fena, min man samt min bror får fixa det mesta kring middagen. Har valt sedan tidigare att inte berätta något för min mor. Hon är lite äldre och sjuklig, tror att dessa nerver kring sitt ev framtida barnbarn är onödiga.
Dessvärre innebär det också att jag därmed inte kan vända mig till henne för stöd, uppmuntran och tröst. Men jag har ju min man som jag delar allt med i vått och torrt, han är min klippa.
fredag, maj 14, 2010
återföringsdagen - ET
Hemma igen efter återförandet, två toppemb sätts tillbaka, men tyvärr var det inga av de övriga 3 som klarar sig till frysen. Ett embryo dog, de andra två delade sig för snabbt och var därmed inte lämpliga att behålla.
Min snälla doktor Åsa tröstar och kramar om mig, och säger att detta ska fungera fint för dig. Hon berättar att det är sällan de ser så här perfekta två ägg som jag har fått fram. Hon lugnar mig med att jag har jobbat jättefint och minaa emb är jättefina. Hon avslutar med - tänk att du f om nu ska leva som en gravid flicka, tänk på vad du äter och ha inget samlag nu innan gravtesten den 28/5.
Om två veckor vet vi om vi får något emb. har stannar kvar och fortsatt och dela sig. Jag ber min första men absolut inte sista bön. - snälla gud, hjälp mig att få ett barn, bara ett litet. Snälla.
Min snälla doktor Åsa tröstar och kramar om mig, och säger att detta ska fungera fint för dig. Hon berättar att det är sällan de ser så här perfekta två ägg som jag har fått fram. Hon lugnar mig med att jag har jobbat jättefint och minaa emb är jättefina. Hon avslutar med - tänk att du f om nu ska leva som en gravid flicka, tänk på vad du äter och ha inget samlag nu innan gravtesten den 28/5.
Om två veckor vet vi om vi får något emb. har stannar kvar och fortsatt och dela sig. Jag ber min första men absolut inte sista bön. - snälla gud, hjälp mig att få ett barn, bara ett litet. Snälla.
torsdag, maj 13, 2010
vilodagen
kl. 8 på morgonen efter ringer labbet tillbaka till mig, de har återfört alla äggen med grodorna och de har fått växa till sig under natten. Jag undrar ang. min mans grodkvalité och får beskedet att denna gång var kvalitén mycket bra, de är snabba simmare då den så viktiga första dropparna finns med i provröret - superfödan gör grodorna pigga och glada.
Får meddelande att vi har en återför tid på fredagen kl. 13:30 och att jag då får äta och dricka vad jag vill men att jag inte ska kissa efter kl. 12.00
Torsdagen ska bli min vilodag och jag gör absolut ingenting denna dag, lagar lite mat men i övrigt sover jag, tittar på film och känner efter hur magen mår. Jag är pigg har bara lite molande värk i hela magen med lite mer fokus på den vänstra sidan.
foto: www.swedishinteriordesign.co.uk
foto: www.swedishinteriordesign.co.uk
onsdag, maj 12, 2010
äggutagesdagen
Dagen ÄD är här, min man ger mig sitt bidrag (i form av ett provrör med fyllt med grodor) som jag stoppar i bh:n. Min älskling som har varit med mig till SH till varje besök oavsett hur litet prov. Ska just denna stora dag åka på sin farmors begravning. Visst är det intressant vilka dagar livet tar, en familjemedlem går ur tiden och vi ska snart göra återförandet av två emb. för att få barn.
Min man skjutsar in mig och stannar kvar en stund medan labbet kontrollerar kvaliten på grodorna. Vi får svaret att grodorna mår fint och är tillräckligt många till antalet. Vi pussas och nu måste min man rusa till tåget som ska ta honom ner till skåne och begravningen.
Jag blir kvar ensam på SH, får för första gången i mitt liv bedövning intravenöst och får ta på mig en blå rock och långa vita pippilångstrump strumpor hela vägen upp på låret. Bli tillsagd att jag måste kissa min blåsa helt tom. Det är inga problem, jag är så nervös så jag är kissnödig hela tiden.
Går på rätt ostadiga ben in i operationssalen där jag får lugnade, lägger mig ner och får ett stolpiller samt vaginal lokalbehandling. Min duktiga läkare Åsa, tömmer mina ägg från höger äggstock snabbt. Jag hör hur sköterskan från labbet ropar varje gång ett litet ägg sugs iväg till henne. Hon räknar högt 1, 2, 3, ägg finns här nu.
Den vänstra trilskas och vägrar släppa ifrån sig sina ägg. Både min läkare och sjuksköterska som nu har kommit in till op.rummet klämmer på min mage för att få till vinkeln på den vänstra äggledaren och kunna plocka dessa ägg. Ett litet ägg ligger längst upp och det blåvägrar att komma ut, min doktor undrar om jag orkar lite mer och om hon får ta i om det är så att jag känner att jag vill ha ut detta ägg också. Jag vill ha ut mitt sista ägg också, känner att jag med bara min 5st äggisar inte får missa en ända chans till att kunna bli gravid.
Succé - vi får ut det sista ägget och jag jublar inombords, blöder lite efter behandlingen och får nättrosor (very sexy - NOT) får åka rullstol till en jättefint bäddad brits, får faktiskt det finast platsen i uppvakningsrummet. Ligger och dåsar lite i solen vid ett av de jättestora fönsterna, har fina gardiner, en gammal fin stol där en sköterska kommer in med plastlådan med alla min kläder och skor. Jag får vila mig en stund och blir sedan utlovad frukost. Jag är ju sedan kl.24 dagen innan på fastande, och har bara druckit grönt te denna morgon kl. 5.
Vilar en stund till, reser mig försiktigt från sängen, magen gör ont och jag känner mig lite snurrig i huvudet men är helt lugn och glad. Jag går på toaletten, kissar, tvätta mig och tar en binda till mina nättrosor. Går tillbaka till min brist och härliga duntäcke för ytterligare en stund vila. Passar på att sms min min man och bästa väninna att allt gick bra och jag mår fint och är på strålande humör.
Jag äter min frukost sittanden, känner att min blödning börjar avta och att jag blir piggare efter frukosten, teet och kexen. Jag ligger kvar en lite stund till, sedan går jag upp går på toaletten och tvättar mig igen, byter kläder och bäddar min säng.
Ringer taxi och åker hem till mitt hus, ensam. Jag har klarat hela denna jobbigast delen av behandlingen helt själv utan någon vid min sida att hålla i handen eller tröstas av. Jag är stark det vet jag sedan tidigare, men detta är kanske första gången jag förstår hur stark jag egentligen är.
Min man skjutsar in mig och stannar kvar en stund medan labbet kontrollerar kvaliten på grodorna. Vi får svaret att grodorna mår fint och är tillräckligt många till antalet. Vi pussas och nu måste min man rusa till tåget som ska ta honom ner till skåne och begravningen.
Jag blir kvar ensam på SH, får för första gången i mitt liv bedövning intravenöst och får ta på mig en blå rock och långa vita pippilångstrump strumpor hela vägen upp på låret. Bli tillsagd att jag måste kissa min blåsa helt tom. Det är inga problem, jag är så nervös så jag är kissnödig hela tiden.
Går på rätt ostadiga ben in i operationssalen där jag får lugnade, lägger mig ner och får ett stolpiller samt vaginal lokalbehandling. Min duktiga läkare Åsa, tömmer mina ägg från höger äggstock snabbt. Jag hör hur sköterskan från labbet ropar varje gång ett litet ägg sugs iväg till henne. Hon räknar högt 1, 2, 3, ägg finns här nu.
Den vänstra trilskas och vägrar släppa ifrån sig sina ägg. Både min läkare och sjuksköterska som nu har kommit in till op.rummet klämmer på min mage för att få till vinkeln på den vänstra äggledaren och kunna plocka dessa ägg. Ett litet ägg ligger längst upp och det blåvägrar att komma ut, min doktor undrar om jag orkar lite mer och om hon får ta i om det är så att jag känner att jag vill ha ut detta ägg också. Jag vill ha ut mitt sista ägg också, känner att jag med bara min 5st äggisar inte får missa en ända chans till att kunna bli gravid.
Succé - vi får ut det sista ägget och jag jublar inombords, blöder lite efter behandlingen och får nättrosor (very sexy - NOT) får åka rullstol till en jättefint bäddad brits, får faktiskt det finast platsen i uppvakningsrummet. Ligger och dåsar lite i solen vid ett av de jättestora fönsterna, har fina gardiner, en gammal fin stol där en sköterska kommer in med plastlådan med alla min kläder och skor. Jag får vila mig en stund och blir sedan utlovad frukost. Jag är ju sedan kl.24 dagen innan på fastande, och har bara druckit grönt te denna morgon kl. 5.
Vilar en stund till, reser mig försiktigt från sängen, magen gör ont och jag känner mig lite snurrig i huvudet men är helt lugn och glad. Jag går på toaletten, kissar, tvätta mig och tar en binda till mina nättrosor. Går tillbaka till min brist och härliga duntäcke för ytterligare en stund vila. Passar på att sms min min man och bästa väninna att allt gick bra och jag mår fint och är på strålande humör.
Sköterskan kommer tillbaka och frågar om jag vill ha min frukost, får två stora skink-ostmackor, Liptoo citron té och Bragokex allt serverat på riktigt snygg vitt porslin. Jag äter och njuter riktigt av mina goda frukost. Samtidigt kommer en ny patient in på salen, jag ser inget men jag hör hur kvinna gråter tyst i sin hörna av rummet. Undrar om det är all spänning inför behandlingen som släpper för henne nu och att hon är lycklig eller om kvinnan har ont.
Jag äter min frukost sittanden, känner att min blödning börjar avta och att jag blir piggare efter frukosten, teet och kexen. Jag ligger kvar en lite stund till, sedan går jag upp går på toaletten och tvättar mig igen, byter kläder och bäddar min säng.
Ringer taxi och åker hem till mitt hus, ensam. Jag har klarat hela denna jobbigast delen av behandlingen helt själv utan någon vid min sida att hålla i handen eller tröstas av. Jag är stark det vet jag sedan tidigare, men detta är kanske första gången jag förstår hur stark jag egentligen är.
måndag, maj 10, 2010
ultraljud 2 & kvällssprutan
Vi får en ny tid för ultraljud 2, undersökningen visar att att mina 5 äggisar växer otroligt snabbt nu och att 3st är på ca. 18mm medan två st är på hela 20mm. Både denna gg och föregående gång hade Åsa svårt att se mina äggisar i vänster äggledare. Denna äggledare har tidigare varit lite olydig under tonåren hade jag ofta ont i den utan någon anledning. Ingen gynekolog har någonsin kunna hitta något fel på den. Bara när jag har varit hos homeopater och Kinesiska doktorer (gick ett tag hos Doktor Wang) har alltid kunna se att denna är på något sätt har nedsatt funktion.
Efter lite klämmande får doktorn i allafall räkna och mäta mina äggisar ifred, vi får beskedet att nu är det dags för mig att ta sista vanliga sprutan. Nästa dag ska vi endast ta kvällssprutan och sluta spraya. Känns märkligt, spännande, skrämmande och roligt väldigt roligt att vi nu har kommit så här långt i vår behandling.
Efter lite klämmande får doktorn i allafall räkna och mäta mina äggisar ifred, vi får beskedet att nu är det dags för mig att ta sista vanliga sprutan. Nästa dag ska vi endast ta kvällssprutan och sluta spraya. Känns märkligt, spännande, skrämmande och roligt väldigt roligt att vi nu har kommit så här långt i vår behandling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)