Vi åker till Sophiahemmet (SH) och träffar vår doktor som har fått alla provsvar och ger oss det glädjande beskedet att vi är ett perfekt par för att försöka få hjälp av IVF för att bli gravida. Vi får också samtidigt lite information om hur processen är samt vilka chanser vi har med tanke på ålder, mullighet och andra avgörande faktorer.
Redan vid detta första möte känner vi oss väl omhändertagna av läkarna och barnmorskorna. Vi trivs dessutom i Sophiahemmets fina gamla lokaler som inte alls känns som ett sjukhus. Det är högt i tak, med stora ljusa fönsterpartier, fina träpaneler i ljus grått, stora vita lampor, parkettgolv och stengolv genomgående i hela SH. Dessutom är alla som arbetar här utrustade med änglars tålamod, och tar proffsigt emot alla frågor, undringar och ledsna, glada och förvirrade kvinnor som både ringer och kommer förbi med sina funderingar.
Nu hade vi fått alla svaren att vi var helt fullt friska med att pga min ålder och lite långsamma grodor, hade vi det lite svårare än ett genomsnittligt par att bli gravida. Men att vi absolut skulle kunna bli gravid på egen hand även om det skulle kunna ta lång tid.
Dessvärre är just kanske tiden det som är emot oss när vi nu är 38år gamla och barnlösa. Längtan efter barn är stor hos oss båda, så vårt beslut blev nu att genomgå en IVF hos Sophiahemmet i sthlm. Vi fick en remis utav vår gynekolog och fick information om att väntetiden var ca. 3 månader.
När man är 38år och för första gången ska bli gravid finns det självklart rätt många faktorer inkl. den rätt självklara - åldern som undersöks. För oss var det också precis för alla andra par, jag som gick igenom de flesta obekväma undersökningar. Jag genomförde en vanligt läkarundersökning, och vidare hos min gynekolog gjordes en spolning av äggleddarn tillsammans med ultraljud. Blodprov fastställde om jag ev kunde ha hamnat i klimakteriet och om jag hade normal ägglossning.
Som tur var, visade sig alla mina värden vara helt normal, äggledarna var hela, inga cystor och passagen var öppen. Antalet ägg vid ägglossning var helt normalt för en kvinna i min ålder, det enda som doktorn förutom åldern kunde påvisa kunde ev vara det faktum att jag var mullig.För min man var undersökningar mer fokuserade på spermiekvalitén, som vid de tre olika tester som vi har genomfört varierat väldigt mycket.
Vid test1 - var spermie antalet 2% mindre än vad som anses vara normal antal "grodor" (som jag kallar dom).
Vid test2 - som var mycket omfattande och också innebar att man räknade antalet mer noga samt gick in och även granskade grodornas kvalite, storlek och uthållighet. Dessa tester visade också att kvaliten var fin och jämn men att grodorna var lite trötta och inte riktigt orkade med att simma så länge som det kanske krävs för att de ska klara av att hitta och befrukta ett ägg.
